något jag saknar
jag saknar mormor och morfars sommarstuga.
när lina och jag plockade massa bär och gick till några klippor och tittade på solnedgången. när vi smög iväg och gjorde allt för att få leka och bada själva och att slippa våra jobbiga kusiner som sprang efter oss överallt. när våra tyska grannar smög på oss när vi var ute och lekte. när vi hittade en liten fin och mysig bäck inne i en skog. när jag en gång somnade på toaletten mitt i natten och blev väckt av mormor. (det kommer jag dock själv inte ihåg, och det saknar jag väl inte. men lite roligt var det väl.)
när vi satt i morfars båt och sjöng jättehögt. när min bror alltid var så dum mot mig och alltid var så snäll mot lina. jag tjöt nog var och varrannan sekund där nere. det var så orättvist. "lina kan få huuur många klubbor hon vill och anna får väl nöja sig med att äta lite gräs eller kanske tugga lite på en sten som hon plockat". när han och min morbror lurade in mig i en skog för att det stod en moppe där inne till mig. när jag fick åka moppe med min morbror och jag körde i diket. (fast inte den moppen som skulle ha stått inne i skogen, för den fanns faktiskt inte!)
saknar att åka till mariestad bara för att köpa glass och titta på alla hundra tusen hus som min morfar har bott i, både i mariestad och utanför och i närheten. att plocka körsbär och gå tipspromenad. att cykla på grusvägar och stanna till och plocka lite blommor och fina stenar som jag gav till mormor och morfar, som de sedan la i min lilla stenhög vid kaminen. att jag, bror, morbröder och kusiner kastade stenar i vattnet och lina alltid blev så arg för det. "åååh, nu kan vi ju inte bada här, stenarna ska vara på land. nu får ni hoppa i och plocka upp dom igen!!". vi brukade låtsas att några stenar (inte de stenarna vi kastade i sjön. utan stora stenar som man kunde sitta på) var hästar som levde i vattnet och vi brukade rida på dom.
kommer ihåg när sofia f kom dit en gång och vi var ute och trippade runt. när vi tittade ut mot sjön blev vi jätterädda för vi var helt säkra på att det var en hajfena som stack upp en liten bit från land! vi sprang hemåt så fort vi kunde för vi var väl rädda att den skulle masa sig upp på torra land och jaga oss. vi tjöt och skakade nog av rädsla allihopa. det var hemskt. sen bjöd nog mormor oss på bullar och saft och så åt vi säkert lite rabarber också. då var allt bra. och vi gick inte ner till sjön på säkert några dagar. eller timmar. eller minuter..
när lina och jag plockade massa bär och gick till några klippor och tittade på solnedgången. när vi smög iväg och gjorde allt för att få leka och bada själva och att slippa våra jobbiga kusiner som sprang efter oss överallt. när våra tyska grannar smög på oss när vi var ute och lekte. när vi hittade en liten fin och mysig bäck inne i en skog. när jag en gång somnade på toaletten mitt i natten och blev väckt av mormor. (det kommer jag dock själv inte ihåg, och det saknar jag väl inte. men lite roligt var det väl.)
när vi satt i morfars båt och sjöng jättehögt. när min bror alltid var så dum mot mig och alltid var så snäll mot lina. jag tjöt nog var och varrannan sekund där nere. det var så orättvist. "lina kan få huuur många klubbor hon vill och anna får väl nöja sig med att äta lite gräs eller kanske tugga lite på en sten som hon plockat". när han och min morbror lurade in mig i en skog för att det stod en moppe där inne till mig. när jag fick åka moppe med min morbror och jag körde i diket. (fast inte den moppen som skulle ha stått inne i skogen, för den fanns faktiskt inte!)
saknar att åka till mariestad bara för att köpa glass och titta på alla hundra tusen hus som min morfar har bott i, både i mariestad och utanför och i närheten. att plocka körsbär och gå tipspromenad. att cykla på grusvägar och stanna till och plocka lite blommor och fina stenar som jag gav till mormor och morfar, som de sedan la i min lilla stenhög vid kaminen. att jag, bror, morbröder och kusiner kastade stenar i vattnet och lina alltid blev så arg för det. "åååh, nu kan vi ju inte bada här, stenarna ska vara på land. nu får ni hoppa i och plocka upp dom igen!!". vi brukade låtsas att några stenar (inte de stenarna vi kastade i sjön. utan stora stenar som man kunde sitta på) var hästar som levde i vattnet och vi brukade rida på dom.
kommer ihåg när sofia f kom dit en gång och vi var ute och trippade runt. när vi tittade ut mot sjön blev vi jätterädda för vi var helt säkra på att det var en hajfena som stack upp en liten bit från land! vi sprang hemåt så fort vi kunde för vi var väl rädda att den skulle masa sig upp på torra land och jaga oss. vi tjöt och skakade nog av rädsla allihopa. det var hemskt. sen bjöd nog mormor oss på bullar och saft och så åt vi säkert lite rabarber också. då var allt bra. och vi gick inte ner till sjön på säkert några dagar. eller timmar. eller minuter..
Kommentarer
Postat av: Paulina
de låter så fint :( SÅ KYUL :D
Postat av: L I N A S Ä N G L A R
Åh. Vilka fina minnen vi har :) Saknar också att vara där nere. Bland alla tyskar, vitsippor, midsommarstångar och porlande bäckar små :) saknar saknar saknar!
Kiss&LLLooove
Trackback