Anna

Det är ju farligt kallt ute nu om dagarna. Ja, jävlar. Igår tog jag en promenad med Paulina och hela jag var förfrusen efter det. Det gjorde så ont att gå, nerför gatan och när jag kom innanför dörren så var jag fortfarande lika frusen. Pau, som känner mig sen jag vet inte när, vet att jag har problem med att klä mig rätt. Är det varmt, klär jag mig för varmt. Är det kallt, klär jag mig för kallt. Jag har inte fattat grejen riktigt, verkar det som. Måste skärpa mig! När jag kom in åt jag mannagrynsgröt och fan, vad det är gott! Har inte ätit det sedan jag var liten eller efter att jag en gång hittade små äckliga kryp i ett hundra år gammal paket, haha. Men det har jag kommit över nu och kan äta det ändå. Vilken tur för annars missar jag ju något. Samma sak med blodpudding. Det åt jag två gånger igår och under de senaste kanske två månaderna har det nog gått och blivit min favoritmat, från att ha varit det äckligaste som finns. Nu, när jag äter det, kommer det fram minnen från barndomen när jag åt det var och varrannan dag hos Sofia i det gula huset. Bara jag känner lukten av blodpuddingen så ploppar det upp massa gulliga minnen. Samma gäller rostade mackor med marmelad, prydnadshundar och virkning. Haha. Jag vill vara barn igen och springa bort över grannarnas gårdar, bort till henne på fem sekunder och klättra i äppelträdet och sjunga carola låtar, leka med barbie och äta blodpudding.