Anna

Mina händer är, på riktigt, som sandpapper. Ingen salva i världen skulle nog kunna få bort det torra, röda, alla sprickor och sår och jag blir galen. Det ser ut som jag har röda vantar på mig för det tar liksom slut vid handleden. Varje vinter. Inte kul. Inte fint. Men något som är fint är vädret, igen. Jag ser en blå himmel och det ser väldigt kyligt ut. Vill gå ut med en termos full med varmt kaffe och sätta mig på bryggan här nere. Fast det är så jädra mycket folk där runt omkring så jag kjommer inte kunna slappna av. Men jag får se. Har föressten inte ens någon termos. Fan.