Anna

lina och jag tar nästan alltid kvällspromenader (men inte alltid, inte så att vi tar kvällspromenad på morgonen, men ni fattar) och vi gick förbi en älv där man säkert kunde hitta ett lik eller fem. där vill nog inte rädda annis gå igen, inte när det börjar bli mörkt iallafall. var ugnefär lika rädd som när det åskade så fruktansvärt igår. lina tyckte det var jätteroligt och ville gå ut och titta (hellst ställa sig uppe på berget och titta på de fina blixtrarna tror jag, min modiga storasyster). själv stod jag bakom gardinerna och sneglade ut och blundade lite och försökte komma in i andra, glada tankar. jag måste verkligen tuffa till mig. pinsamt!