Anna

nu är himlen skitljus men ändå är det så mörkt ute. känner mig helt trög och jag fattar ingenting. träd och hus är svarta och himelen är jobbigt ljus, det gör ju nästan ont att titta på den. sen är det så störande att pappa aldrig kan tända lampor eller så. fast ändå ganska roligt. jag ser inte ens han när han sitter i den svarta soffan. och jag själv sitter i köket och tittar, eller ja, jag försöker att se honom. om ni varit här vet ni att det inte är långt till soffan, från köksbordet. men jag ser inte min pappa. jag bara hör han fnissa till ibland då och då, jag hör hur han gör sina jobbiga ljud med näsan, som jag också gjorde förut men som jag lyckats vant mig ifrån. jag vet att han sitter där och lurar. vart kommer annars det där pinsamma och konstiga fnisset och de jobbiga näsljuden ifrån liksom? mm, han sitter där och han tittar på någon film. i know. svårt att lista ut när jag hör och ser att tvn står på liksom. trög. men ändå så lyser den inte upp på papi po.