hundra liter stress och en god paj
jag klarade mig undan döden idag. såg den svischa förbi ett antal gånger. trodde jag skulle få en hjärtattack eller två, eller dö av att slag på armbågen. jag ska aldrig i hela mitt liv, jobba i ett kök! inte förrän jag är redo för min död. mina nerver pallar nog inte det. idag var det min tur att tillaga den där jävla festmåltiden. ni som gått med mig i tre år, borde ha sett mig stressad och vet nog hur lätt jag blir det. idag var jag stressad, som aldrig förr. jag kunde inte sluta springa, var inne redan halv 9 och skalade potatisar för att man har ju hört talas om att NÅGON glömde bort potatis förra gången och jag ville inte göra samma misstag. jag har sån jävla prestationsångest och det är fan jobbigt. min varmrätt kan ju bara dra åt helvete. kyckligen kunde väl ha ropat på mig när den ville ut. men nej. den var tuff och låg kvar där i ugnen lite, lite, lite för länge. (min varmrätt blev torr alltså. ljug ej för mig.) förrätten då. först likande det mest ett basebollträ, men sedan blev det bra och det smakade skitgott. (jag hade laxrullar). och min efterrätt var rabarber och jordgubbspaj med vanilj och stjärnanissås och den vart fan jäkligt god, om jag får lov att skryta lite.
men jaha, det här var en dag som jag verkligen har fruktat i ungefär ett halvår. och nu är den över. pjuu.
men, en stressad annis är inget att leka med. men det är ju roligt att folk kan ha kul åt mig ibland. jag hade sån jäkla tur föressten och kom ut med mina rätter, precis den sekunden som min redovisning av rätterna började. jag satte mig ner och pustade ut och skämdes lite för min varmrätt, men. nu är det över.