min vän manfred

det är måndag och det betyder skola. jag åkte dit. gjorde ölprov om jag inte ens visste om att vi hade. (mvg- fick jag tydligen) orkade inte vara kvar och åkte hem. efter att ha traskat hem i regnet gick jag in och la mig brevid min älskade manfred (det var min bästa födelsedag, när jag kom till skolan nångång i högstadiet och öppnade skåpet, var väl typ jätteseg och arg för att jag skulle säkert ha so med hitler-kerstin, och så såg jag det lilla djuret som bara låg där, ensam och sken upp och log mot mig när jag öppnade skåpet, vilken fin hund, tänkte jag. det var en present från pau, tea, elin och malin tror jag. tack än en gång, haha.) känner mig helt utmattad och har huvudvärk. nu ska jag ösa i mig kaffe och skriva ett jäkla samhällsarbete som jag fattar nada av. lika bra att få det överstökat känner jag. 
 
(eller så ska jag spela sims, haha, trodde att jag fick det att fungera igår MEN de svävar fortfarande i luften de jäkla gubbarna, de är jättekonstiga. ena stunden så svävar de runt svarta med armarna utsträckta och sedan blir de helt plötsligt nakna, fortfarande med armarna utsträckta, det brukar bli så när de äter. det är itne att de har dött eller så och förvandlats till spöken, om de nu kan göra det. jag måste försöka fixa detta för jag vill spela. saknar att nörda sims.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback