Anna

idag har jag verkligen tänkt på så mycket. på hur jag har det nu och hur jag har haft det, hur jag har mått och inte mått, på massa människor, på vad och vilka som verkligen betyder något och vad jag vill göra och en massa sånt där. det finns några få människor som jag kan prata med och jag är verkligen så glad för att jag har dom. idag pratade jag med en som jag kännt ungefär sen jag var lika stor som en falukorv, eller jag var kanske lite större. men ja, vi har kännt varandra länge och förstår varandra bra. på den senaste tiden har jag insett mer och mer vem jag är och hur jag har förändrats. jag har faktiskt, mot min förvånan pratat av mig med några få människor, som jag vet förstår mig, på olika sett. och det har varit jättebra för mig och det har nog hjälpt mig att förstå mig själv mycket mer än vad jag gjort tidigare.
 det är så mycket jag vill få sagt. känner liksom för att skrika ut så att alla förstår och vill berätta för alla hur jag tänker och tycker och hur jag är och hur jag varit. men, grejen är att jag har sjukt svårt att prata med folk. har alltid haft svårt för det och kommer väl alltid att ha, hur gärna jag än vill prata. det är nog därför jag brukar prata med mig själv. har länge undrat varför jag gör det och nu har jag kommit på. det är bara jag själv (och möjligtvis några jättefå personer) som förstår mig och jag måste ju prata med någon. nu tänker väl ni att jag är skitstörd och jättefjantig. det kanske är så, jag kanske är skitstörd och jättefjantig. jag vet faktiskt inte och det vet inte ni heller. jag får väl helt enkelt ta ett snack med mig själv imorgon för nu ska jag gå och lägga mig. godnatt.