Anna

Igår var det kärleksfullt på jobbet. När jag anlände två timmar tidigare fick jag en kram som tack och höra Åh du luktar jämt så gott, anna. (givenchy - ange ou démon le secret-parfymen. julklappstips!) Med min huvudvärk var det sedan min tur att kramas och säga Tack, taaack för att du vill jobba två timmar för mig. All kärlek till Nunnan för det. Det kändes som om jag blivit påkörd av en spårvagn några gånger och jag ville mest bara lägga mig ner på golvet och gråta. Sist jag hade en sådan huvudvärk var i våras, då däckade jag med huvudet på pappas köksbord och när jag vaknade till var hela jag och bordet dränkt i tårar. Hade jag varit kvar på jobbet igår så vet jag inte hur det hade gått. Innan jag gick därifrån tappade jag verkligen hundratusentals papper och hamburgebröd på golvet, glömde bort det mesta och var jätteseg. Jag som tänkte satsa på att bli Veckans anställd. Skulle vara himla mysigt med bio i höstmörkret ju.